NYHETER 2010

2016 2015 2014 2013 2012 2011 2010 2009 2008

 

101229

Månförmörkelse hade vi den 21 december och vintersolståndet (nu är ljuset på väg tillbaka), och nu är det dags för en solförmörkelse.

 

Tisdag den 4 januari kl 08.45 i sydöst är rollerna ombytta, månen lägger sig mellan solen och jorden. Förmörkelsen är partiell, alltså månen täcker endast en del av solskivan, i detta fall ca 85 %.

 

Maximum nås 09.40, och den slutar 11.00. I skrivande stund är prognosen mulet värder för Västerås.

 

Sedan finns också ringformiga och totala solförmörkelser. Ringformig uppträder när månen ligger som längst från jorden och "mitt i" solen, hela solskivan täcks inte utan den ses som en ring runt månen. Vid den totala täcker månen hela solskivan, och solens "flammor" av glödande heliumgas (protuberanser) och stora corona kan ses.

 

UPP

101220

Solförmörkelser känner alla till att vi har, men vi har även ett par månförmörkelser varje år.

 

Imorgon 21 december kl 07.50 börjar en sådan månförmörkelse, kulminerar 09.00. Månen ligger väldigt lågt i nordväst, så det är precis på gränsen att man kan se något från Västerås. Detta fenomen ses bäst med vanlig 7x50 fältkikare eller med blotta ögat.

 

Vad som händer är att jorden lägger sig mellan solen och månen. Men månen blir inte svart, utan vackert kopparröd, den blir indirekt belyst av ljus som bryts av jordens atmosfär.

 

De olika färgerna i ljuset sprids vid olika sträckor genom atmosfären. Först sprids det violetta och blå ljuset med kortare våglängd, gult och sist de röda delarna med större våglängd. Det är samma princip som gäller för en röd solnedgång, ju längre sträcka i jordens atmosfär, ju rödare ljus. Mitt på dagen kommer ljuset rakt uppifrån, och har kort sträcka i atmosfären. Blått ljus med kort våglängd sprids mest, och vi får vår vackra blå himmel.

 

UPP

101214

Då berättar vi lite om biologi och astrobiologi. Den 2 december 2010 kom nyheten att man funnit en intressant bakterie i Mono Lake, Californien U.S.A. Bakterien har fått namnet GFAJ-1 och hör till familjen Halomonadaceae, kända för att må bra i salt- och arsenikrika miljöer. Det nu uppseendeväckande är att denna bakteries DNA kan vara byggt på ett sätt vi inte sett exempel på tidigare. DNA består av baspar adenin-tymin eller guanin-cytosin, som sitter som pinnar i en spiralformad "stege"/"ryggrad". Denna "ryggrad" är normalt uppbyggd av sockerarten deoxiribos och fosfat (salt av fosfor). Men bakterien GFAJ-1 verkar byta ut fosfat mot arsenat (salt av arsenik), ett ämne som är mycket giftigt för organismer. Utbytet ökar i miljöer fattiga på fosfor, och bakterien överlever. Den växer långsammare, men den växer.

 

Detta ger oss hopp om att finna liv i rymden, som inte har fosforbaserat DNA. Det är dock inte 100 % klarlagt att bakterien faktiskt byter ut fosfat mot arsenat, arsenat kan finnas i bakterien av andra skäl/i andra funktioner.

 

Samtidigt vet vi från fysiken och kemin att villkoren för liv inte kan vara vilka som helst, så möjligheterna för liv är långt ifrån obegränsade. Värme, fasta ämnen att sitta på/bygga kropp av, flytande vatten som möjliggör biokemiska processer, atmosfäriskt skydd mot joniserande strålning från rymden, magnetfält som skyddar mot solvind och ett läge i livszon (både i solsystem och i galax) är några villkor som behöver vara uppfyllda.

 

Livet på jorden är i sin kemiska grund uppbyggt av endast enklare och i universum mycket vanliga grundämnen. Liv här nere består av mycket kol, det enklaste fasta grundämnet som har mycket stor förmåga att binda sig till andra ämnen. Kisel och lite kalk i vårt skelett (om vi har något), och gaserna väte, kväve och syre. Samt lite fosfor i vårt DNA. Detta är de huvudsakliga byggstenarna i allt liv på jorden. Små mängder av alla andra grundämnen finns också i allt levande, men ingår inte direkt i vår uppbyggnad. Däremot behövs natrium, selen, järn, zink och annat för att processerna i och utanför organismer ska fungera.

 

Väte har atomnummer 1, kol 6, kväve 7, syre 8, kisel 14, fosfor 15 och kalcium 20 (vår sol kan tillverka upp till nummer 8, syre). Med jordens evolution ser vi hela tiden att livet alltid tar den enklaste vägen till överlevnad, naturen krånglar inte till det för sig. Det är alltså ingen slump att liv på jorden är konstruerat av enklare grundämnen och följer dessa ämnens karaktäristik. Framgångsrikt har det varit, i minst 3,4 miljarder år har liv funnits på vår blå planet. Den art av människa vi tillhör är en av ca 20 stycken hittills funna tvåfotingar 4 miljoner år bakåt i tiden, och vi är knappt 200 000 år gamla. Vi är ensamma kvar sedan 13 000 år tillbaka, då vår sista meterhöga och 25 kg tunga dvärgkusin Homo floresiensis dog ut på ön Flores i Indonesien.

UPP

101113

VARF har antagits som lokalavdelning inom Svenska Astronomiska Sällskapet, SAS, och därför kan vi nu erbjuda medlemskap i denna organisation med 20 % rabatt på medlemsavgiften.

 

Medlemskapet innehåller, förutom rätt att delta i verksamheten inom SAS, också prenumeration på den utmärkta tidskriften Populär Astronomi (se http://www.popast.nu) som ges ut med fyra nummer per år.

 

Medlemskapet i VARF inkluderar liksom tidigare även medlemskap i Svensk Amatörastronomisk Förening, SAAF. Avgiften för detta är som tidigare 200 kr/år för vuxna och 100 kr/år för ungdom under 18 år. Avgiften för komplettering med SAS är 190 kr/år (ordinarie pris 240 kr/år). Använd inbetalningskortet ovan med Ditt valda alternativ ifyllt. Om Du betalar på annat sätt, var god skriv Avgift VARF år 2011 och ange valt alternativ. Vi vill gärna ha Din förnyelse av medlemskapet i god tid före årsskiftet för att hinna administrera samarbetet med SAS, och Du kan få tidningen. Missar man denna chans, får man vänta till nästa november/december innan man kan utnyttja erbjudandet.

 

Det innebär att det nu finns fyra alternativ att välja mellan:

  1. VARF + SAAF 200 kr
  2. VARF + SAAF 100 kr (under 18 år)
  3. VARF + SAAF + SAS 390 kr
  4. VARF + SAAF + SAS 290 kr (under 18 år)

UPP

101106

Kometen Hartley 2 (103P/Hartley) är en liten kortperiodisk komet upptäckt den 15 mars 1986 av Malcolm Hartley, Australien. Kometen har en kort period på 6 ½ år, banan går runt solen, ut runt Jupiter och tillbaka. Den är hantelformad 1200 m x 160 m stor, vikt omkring 300 miljoner ton. Torsdagen 4 november 2010 passerade rymdsonden Deep Impact på 700 km avstånd, och tog bland annat bilden till vänster. Kometen roterar medsols som en propeller, ett varv på 18 timmar (när den "vänstra" änden går upp går den "högra" änden ner).

 

Alla kometer förlorar stora mängder massa när de passerar det inre av solsystemet, då solens strålning värmer ytan och material lossnar/sublimerar. Just Hartley 2 kan klara sig runt 100 ytterligare varv runt solen (cirka 700 år) med nuvarande massförlust, förutsatt att den inte bryts itu.

 

 

Idag är inte kometen en källa till meteorregn, men det kan bli så längre fram. Material från de senare passagerna rör sig in och ut ur jordens omloppsbana, resterna från kometens passage 1979 beräknas träffa jorden 2062 och 2068.

 

Deep Impact-sonden, som tidigare fotograferat krocken med kometen Tempel 1, återanvändes för att studera Hartley 2. Först var det tänkt att Deep Impact skulle studera Boethins komet, men denna har inte observerats sedan 1986. NASA valde då att rikta Deep Impact mot Hartley 2 istället.

 

Bilden till höger visar Hubble-teleskopets bild på närmare 18 miljoner km avstånd. Här ser man tydligt hur stor betydelse avståndet har för att kunna se ordentligt. Hubble har visat oss fantastiska (men stora) saker, så här små objekt kan det dock inte se tillräckligt bra för nyfikna forskare.

 

UPP

101028

Lördag 23 oktober 2010 hade vi en stor astronomi-dag i Västerås.

 

Det började med ett välbesökt Åkesta, där representanter från våra bidragsgivare i Västerås kommun, Sparbanksstiftelsen Nya och Svenska Astronomiska Sällskapet fanns på plats. Västerås kommun överlämnade officiellt byggnaderna i VARFs ägo, då vi nu fått ett nytt tomträttsavtal. Sparbanks-stiftelsen Nya överlämnade sitt bidrag på 50 000 kr, som har finansierat all ny utrustning som installerats i Stjärnstugan under sensommaren och hösten. Svenska Astronomiska Sällskapet överlämnade sitt bidrag på 5 000 kr. Alla tre byggnaderna visades. Stjärnstugan med sitt nya 9,25" Schmidt-Cassegrain-teleskop, Urania med sitt stora teleskop T61, och det uppvärmda klubbhuset för observationer under kalla nätter, gruppvisningar då vädret är dåligt, och föreningens möten.

 

Dan Kiselman från Svenska Astronomiska Sällskapet inledde föreläsningen i Omega-salen på Mälardalens högskola. VARF har utsetts till lokal representant för sällskapet, och medlemmar i VARF kommer att erbjudas medlemskap till rabatterat pris. Sällskapet utger den mycket fina tidningen Populär Astronomi fyra gånger per år.

 

Fil. dr. Josefin Larsson höll ett mycket intressant och uppskattat föredrag om supermassiva svarta hål i galaxcentra. De upptäcks genom att man följer stjärnrörelser, deras hastighet och banor avslöjar osynliga objekt i en mystisk centralpunkt med stor massa. Supermassivt svart hål är den förklaring vi har idag. Vår Vintergata har ett sådant svart hål motsvarande 4 miljoner solmassor med storleken 0,1 AU, 15 miljoner km i diameter. Om vår sol kunde bli ett svart hål skulle den vara endast 3 km i diameter. Man ser samma fenomen i alla stora galaxer, och därför anser man nu att supermassivt svart hål är hjärtat i alla galaxer.

 

UPP

101021

Vi har nu en liten komet som passerar jorden på 18 miljoner kilometers avstånd, 103P/Hartley 2, upptäckt 1986.

 

Själva kärnan (nucleus) är omkring 1 kilometer i diameter. Den här kometen är verkligen kortperiodisk med en omloppstid på bara 6 ½ år. Omloppsbanan går runt solen i ena änden (perihelium) och rundar Jupiter i andra änden (aphelium). Den har vid sin jordpassage skenbar magnitud 5, så det är på gränsen att den kan ses med blotta ögat. Koman, gas- och stoftmolnet omkring kärnan, har en svagt blågrön färg. Man ser den förstås med både 7x50 fältkikare och teleskop. Ska man se färgen tydligt behövs färgkamera med möjlighet till längre exponeringstid.

 

Vad är då en komet? De är stora "potatisar" och består mest av is och frusna gaser. Lite metaller, sten och grus (kisel) finns också i dem, så de beskrivs enklast som stora smutsiga snöbollar. De brinner inte, utan är mycket kalla, ca -170° C. Det som händer när de kommer nära solen, är att solenergin får materialet på ytan att tina och det släpper från kometen. Som varmast ca 650° C.

 

 

 

En svans med stoft (fasta ämnen som kol, järn, kisel m.m.), och en svans med gaser (sublimerat vatten, koldioxid, kväve, kolsyra m.m.). Svansarna pekar alltid bort från solen, då de följer solvinden.

 

Kometerna kommer ifrån Kuiperbältet utanför Neptunus bana, en mycket stor ring av kometer runt hela vårt solsystem. Dvärplaneten Pluto med sina tre månar Charon, Nix och Hydra är geologiskt sett mycket stora kometer. Neptunus måne Triton tillhör också geologiskt sett gruppen kometer, den har en gång i tiden börjat röra sig in mot solen och fångats in av planeten.

 

Kometer rör sig med omkring 100 000 km/h, på den långa vägen mot solen från Kuiperbältet drar solgravitationen upp till den hastigheten. Asteroider är också "potatisar", men de är uppbyggda av sten och metaller rakt igenom och rör sig hälften så snabbt. Bilden till höger är tagen av Sven-Erik Persson, Ludvika, den 10 oktober 2010. De svagaste stjärnorna har magnitud 15, exponeringstiden är 147 sekunder. Strecket över bilden är spåret efter en satellit, som bestämde sig för att åka förbi mitt i fotograferingen.

UPP

101014

Meine Damen und Herren, Mesdames et Messieurs, Ladies and Gentlemen ...

 

VARF presenterar stolt

 

Jupiter!

 

 

Och med två månar, den lilla vulkaniska Io (överst) och den större istäckta Europa. Månarna är de runda vita fläckarna, "bubblorna" uppåt/till vänster är koma, ett brytningsfel av ljuset som beror på att spegeln inte är 100 % fininställd ännu. Arbetet med att kollimera spegeln börjar nu.

 

Vi har nått "first light" med vårt stora teleskop T61, och efter 3 års arbete skriver vi lokal astronomi-historia ikväll 14 oktober 2010.

 

Ett stort tack och en stor kram till alla som arbetat för och på något sätt har bidragit till att göra verklighet av denna dröm - Projekt URANIA.

 

UPP

101012

Kallelse till

 

Medlemsmöte

 

lördagen den 23 oktober, kl 13.00

 

på Mälardalens Högskola, Hus U, Omegasalen

 

 

DAGORDNING

 

På medlemsmötets dagordning kommer att finnas

 

  • beslut om ändrade stadgar för VARF (Styrelsens förslag i PDF-format),
  • diskussion och beslut om VARFs relation till Svenska Astronomiska Sällskapet,
  • lägesrapport om observatorierna i Åkesta,
  • rekrytering av guider till observatoriet,
  • förslag om kurser för VARFs medlemmar,
  • förslag om övriga kommande aktiviteter.

 

Medlemsmötet hålls i anslutning till Svenska Astronomiska Sällskapets höstmöte med start kl 15.00, som denna gång förlagts till Västerås. Läs mer om detta möte nedan.

 

 

Styrelsen hälsar Dig
VÄLKOMMEN

 

UPP

100927

Planer på det för tillfället största jordbaserade teleskopet European Extremely Large Telescope E-ELT har kommit långt. Det är European Southern Observatory ESO i Chile som bygger, och det är tänkt att stå klart 2018. Det har redan investerats 600 miljoner kronor i förprojekteringen. Över 30 europeiska vetenskapliga institut medverkar i projektet.

 

Detta teleskop väger totalt 5500 ton och har en parabolisk primärspegel som är 42 m bred, uppbyggd av 984 mindre sexkantiga speglar 145 cm breda och 5 cm tjocka. Genom att datorsyra dessa nästan 1000 speglar med 5000 hydrauliska don kan man få en exakt parabolisk primärspegel i denna stora storlek. Sekundärspegeln i toppen blir hela 6 meter bred, i nivå med de största primärspeglarna som används idag. Ljuset leds med totalt fem speglar för bästa prestanda, till de kameror som till sist fångar upp det.

 

Uppgifterna för E-ELT är många och mycket stora. 1) Vi kan direkt se exoplanter och planetbildning runt nyfödda stjärnor, och på så sätt få veta mer om planeters och livets utveckling. 2) E-ELT kan också hjälpa oss bättre förstå om de fysiska lagarna vi känner till är universella. 3) Noggrannare studier av svarta hål och deras roll i universums utveckling blir möjlig. 4) Vi kommer att lära oss mer om stjärnorna, då E-ELT inte ser bara optiskt ljus, utan även en bit in i det infraröda spektrat. 5) Hur galaxer bildas, och har bildats. 6) Kanske något om hur universums tidigaste stadier såg ut, mellan bakgrundsstrålningen som uppstod när universum var 380 000 år gammalt och de första stjärnorna 400 miljoner år senare. 7) Och sist, men inte minst, en mer exakt mätning av universums expansion.

 

UPP

100901

Vi har nu börjat med nyhetsbrev med e-post, och det första har gått iväg idag. Det skickas till alla medlemmar vi har e-postadress till. Övriga medlemmar får vanligt brev med posten. Med nyhetsbreven kommer vi att direkt skicka ut information om våra aktiviteter, medlems- och årsmöten, viktigare styrelsebeslut, dagsresor och annat intressant som händer i föreningen. Denna information kommer också att finnas på vår webbplats för allmänheten.

 

Vi har också lagt till AKTIVITETER här på webbplatsens första sida (nedan). Där kommer vi att annonsera löpande om möten, föreläsningar, evenemang, dagsresor, kurser för medlemmar, utställningar och annat. Parallellt med nyhets-breven förstås.

 

Vi är snart  klara med båda nya teleskopen i Åkesta och då kommer vi att ha aktiviteter på ett helt annat sätt än tidigare. Särskilt för medlemmar!

 

UPP

100827

Då har vi nått ännu ett par milstolpar i vårt Urania-projekt.

 

Det stora teleskopet T61 är nästan komplett monterat och denna bild från ovan togs idag i Åkesta. Solen stack fram bland molen riktigt lägligt och vi fick denna trevliga vy. Finns också som rörliga bilder på YouTube. I kontrollrummet är nu elen komplett installerad och klar, och det lyser jättefint. Det är som en liten biosalong. Då flyttar vi in!

 

// Per Sanderford, Webmaster 100827

UPP

090811

Ett av årets bästa stjärnfall är på väg.

 

Nätterna mellan den 10 och 14 augusti syns den årligen återkommande meteorsvärmen Perseiderna. Natten mellan den 12 och 13 augusti (torsdag/fredag) har stjärnfallet sitt maximum.

 

Det är ett stoftrikt moln som kometen Swift-Tuttle lämnat efter sig, och jorden passerar detta moln en gång per år. Detta moln är minst 2000 år gammalt, och själva kometen sågs senast 1862. När partiklarna (små gruskorn eller små stenar) kommer in i atmosfären så flammar de upp på grund av friktionen mot atmosfären, och syns som snabba vita streck på himlen.

 

Som starkast kommer ungefär ett stjärnfall per minut, eller mer.

 

 

 

UPP

100722

Forskare har med hjälp av VLT-teleskopet på European Southern Observatory (ESO) i Chile gjort en intressant upptäckt.

 

Att stjärnor kan vara stora har vi känt till länge, särskilt när stjärnorna blir gamla och sväller upp till röda jättestjärnor strax innan de "dör". Den största av dessa röda jättar vi känner till idag är stjärnan VY Canis majoris i stjärnbilden Stora Hunden. Den stjärnan i vårt solsystem skulle nå ända ut till Jupiters bana, den är alltså 1,5 miljarder kilometer i diameter.

 

Yngre stjärnor är betydligt mindre och har mycket högre densitet än dessa gamla jättestjärnor. Man har länge tänkt sig att stjärnor från sin födsel inte kan vara speciellt mycket tyngre än ca 150 solmassor. Nu har vi fått bevis på att så inte måste vara fallet. I vår satellitgalax Stora Magellanska Molnet (SMC) finns Tarantelnebulosan NGC 2070. I den ligger på 165 000 ljusårs avstånd stjärnhopen RMC 136a. Där har man nu upptäckt en stjärna med namnet R136a1, som idag har en vikt på 265 solmassor. Vi har aldrig funnit en stjärna med större massa i hela universum. Den är en blå stjärna och därmed mycket varm, ca 40 000 °C, spektralklass WN5h. Vår sol är en mycket vanlig gul stjärna och 6050 °C varm, spektralklass G2V. R136a1 är redan medelålders med endast 1 miljon års ålder och har sålunda minskat i vikt från vad man räknat ut ursprungligen måste har varit runt 320 solmassor. Den kommer att sluta sina dagar som hypernova, en särskilt kraftig typ av supernova.

 

Avdelning siffror. Beräkningarna har kunnat göras så exakta bl.a. med hjälp av kända stjärnor i den vackra och näraliggande nebulosan NGC 3603. En solmassa är 1990 kvadriljoner ton (= 1,99 miljarder miljarder miljarder). 4,3 miljoner ton av solens väte omvandlas varje sekund till energi, 385 kvadriljoner W (= 385 miljoner miljarder miljarder). Jorden väger 6000 triljoner ton (= 6000 miljarder miljarder). Och dessa höga siffror för vår sol är otroligt lite jämfört med den stjärna som nu hittats. Därför är astronomerna nu lite gladare än vanligt. Det ska ändå nämnas att beräkningarna preliminära och det återstår att bekräfta dem ordentligt.

 

UPP

100711

I dessa rekordvarma sommardagar ska vi titta lite närmare på den kyligaste platsen vi känner till i vårt solsystem - Neptunus måne Triton.

 

Den är litet mindre än vår måne, knappt 2 700 km i diameter, och snurrar 355 000 km från Neptunus - baklänges. Triton upptäcktes i oktober 1846, bara några dagar efter man funnit hela planeten. Temperaturen på ytan har mätts till -238 °C, den lägsta temperaturen vi har hittat i solsystemet. Månen består av 75 % sten och metall, och 25 % av is. Den har en tunn atmosfär av kväve, och mycket höga kvävegejsrar som skjuter kolblandad kväve nästan 10 km upp. Triton har inte bildats tillsammans med Neptunus, utan månen är av allt att 

 

döma en dvärgplanet av samma familj som Pluto, som en gång i tiden fångats in av Neptunus. Detta förklarar också att månen snurrar i retrograd rörelse (åt motsatt håll) mot Neptunus rotation runt sin egen axel. Avståndet till Neptunus minskar, och när månen har passerat sin Roche-gräns (förlorat förmågan att hålla ihop av egen gravitation p.g.a. andra himlakroppar) kommer den antingen att kollidera med Neptunus, eller slitas sönder och bilda en ring som vi idag kan se runt t. ex.Saturnus. Det mesta vi vet om Triton kommer ifrån sonden Voyager 2, som passerade månen 1989.

 

VARFs ordförande Timo Karhula är sannolikt den person som först observerat Triton direkt från Sverige.

 

 

UPP

100625

Midsommarafton och sol. Då kan det passa med en liten lektion i hur man kan observera solen med teleskop.

 

H-alfa är en speciell spektrallinje från väte på våglängden 656,28 nm/6562,8 Ångström. Att leta efter h-alfa-ljus är det enklaste sättet för astronomer att hitta joniserat väte i t.ex. gasmoln som nebulosor. Fotoner i h-alfa-ljus ger oss en mycket exakt bild av hur stort ett objekt som en stjärna eller ett gasmoln är. För att bestämma massa använder man istället ämnen som koldioxid, kolmonoxid, formaldehyd, ammoniak eller metylcyanid.

 

En mycket trevlig effekt är att vår sol visar sig fint om vi tittar på den med h-alfa-filter. Detta filter tar bort alla andra våglängder i det elektromagnetiska spektrat. Man ser solfläckar, solens rörliga granuler ("bubblande" yta), flarer och sist men inte minst protuberanserna. Bilden till höger är tagen i h-alfaspektrum och sedan redigerad med vissa falskfärger av Alan Friedman juni 2010 (klicka för större).

 

Protuberanser är "flammor" av glödande heliumgas i plasmatillstånd, som kastas ut i rymden från solens yta och sedan faller tillbaka ner på solen igen. Om de lämnar solen kallar vi dem för solutbrott eller korona-massutkastningar. De orsakar elektromagnetiska stormar, som lätt slår ut våra elsystem här på jorden (transformatorer bränns). Bilden till vänster visar vätets absorptions- och emissionsspektrum. H-alfalinjen är den röda linjen längst till höger i den nedre bilden.

 

Solen är livsfarlig att titta på med teleskop. Ljuset är mycket starkt i sig självt, och teleskopet fokuserar allt detta starka ljus till en liten punkt, som gör ljuset ännu starkare. Man blir snabbt blind och näthinnan bränns sönder. Därför måste man skydda ögonen genom att montera filter i teleskopet, och h-alfa-filter är en sådan typ. Vanligt svetsglas är en annan.

 

Vi har precis fått klart med finansiering till ett solteleskop i Åkesta med denna typ av filter, så vi kan visa solen på gruppvisningar under dagtid och på helger. Vi räknar med att det ska vara på plats till våren 2011. Dessförinnan ska vi bygga färdigt Urania och installera ett helt nytt katadioptriskt Schmidt-Cassegrain-teleskop 9.25" (230 mm) med GOTO-funktion i stjärnstugan.

 

UPP

100623

För tio dagar sedan, den 13 juni, kom kapseln Hayabusa hem till jorden.

 

Den landade över Australien, där NASA plockade upp den. Hayabusa var en japansk farkost på ca 500 kg från Japan Aerospace Exploration Agency (JAXA), som för fem år sedan besökte och tog prover på asteroiden Itokawa. Farkosten har sedan "boomerangat" tillbaka till jorden. Den skickades upp från Japan i maj 2003 och har nu rest totalt 2 miljarder kilometer. Till Jupiter är det ca 1,5 miljarder kilometer. Detta är första gången i historien som en farkost fått kontakt med en

 

asteroid, och sedan återvänt till Jorden. Dessutom med prover. Det stora i detta uppdrag har varit att japanerna nu visat att det går att utföra denna typ av missioner och undersökningar. I framtiden kommer vi nu att se allt fler uppdrag av den här typen.

 

Nu ska proverna analyseras, och så får vi så småningom se vad de visar.

 

 

 

 

UPP

100610

Kometen McNaught C/2009 R 1 kommer att passera jorden den 21 juni, den ses bäst lågt i norr klockan 24.00 precis ovanför stjärnan Capella.

 

Detta stora isblock har färdats genom rymden i många miljoner år. Bilden visar stjärnhimlen sedd från Västerås och kometen går att se med vanlig 7x50 fältkikare. Kometen är sannolikt en ny upptäckt och i princip omöljlig att se med blotta ögat, men den lyser som starkast den 21 juni.

 

Kometen har "lossnat" från en stor "bubbla" av kometer, Oorts kometmoln, ett ljusår bort från vårt solsystem. Kometmolnet omger hela vårt solsystem och där finns minst 10 miljarder kometer, som kontinuerligt lossar ur sin bana och slungas mot solen. Färden startar alltså ett ljusår bort, och för tillfället befinner sig kometen ca 100 miljoner kilometer ifrån jorden. Kometen är grönblå i färgen tack vare den kemiska sammansättningen i det stora gasmoln, koman, som omger isblocket. Gasmolnet är betydligt större än kärnan, större än jorden.

 

UPP

100529

Den 29 maj hade VARF sista styrelsemötet före sommaren. Flera viktiga punkter avhandlades, och fyra av dem behöver vi medlemmarnas hjälp med:

 

  • Vår verksamhet kommer att växa rätt mycket när det nya observatoriet är klart och det gamla har uppdaterats/uppgraderats. Det gör att vi kommer att behöva fler som vill vara guider. Läs mer på Forum:

    VARF söker fler guider!
  • Vi vill också grundligare undersöka intresset för en medlemskurs i teleskopteknik, observationsteknik och hur man navigerar/hittar på himlen. Vi har redan fått positiv respons på denna idé i vår enkät från februari/mars. Läs mer på Forum:

    Intresse för kurs teleskop- och observationsteknik?
  • För medlemmar har vi de senaste två åren inte kunnat erbjuda speciellt mycket. Urania-projektet ser vi nu slutet på, även om mycket arbete kvarstår. Fler aktiviteter för medlemmar behövs, så vi vill samla förslag och önskemål. Läs mer och skriv önskemål på Forum:

    Önskemål aktiviteter för medlemmar
  • Vi har upptäckt att många av medlemsregistrets e-postadresser är inaktuella. Dessa måste uppdateras om vi ska kunna nå Er snabbt och enkelt, så kontakta oss och meddela korrekta adresser. Dessutom vill vi gärna att fler medlemmar lämnar e-postadress till oss, om sådan finns. Läs mer på Forum: 

    Medlemsregistret behöver korrekta e-postadresser

 

UPP

100522

Den 8 april 1960 började forskare på allvar lyssna efter rymdsignaler i hopp om att hitta andra intelligenta civilisationer. Idag sker det mesta av denna forskning vid Arecibo-teleskopet i Puerto Rico inom ett program som heter SETI - Search for ExtraTerrestrial Intelligence. Verksamheten finansieras helt med donationer. De 50 år som nu har gått har inte gett några resultat alls. Trots detta har forskningen inte bara överlevt, utan till och med utökats. Nu söker man inte bara efter radiosignaler, utan även lasersignaler, kallat Optical SETI.

 

Avlyssningarna började på frekvensen 1420 MHz, våglängd 21 cm. Orsaken var väte, det vanligaste ämnet i universum. Tanken var att varje intelligent civilisation som kan sända radiosignaler, skulle känna till detta och försöka kommunicera på denna "enkla" frekvens. Denna tanke är nu inte helt rätt. Vi har länge känt till att vatten är helt avgörande för en livsform, vilket innebär att även grundämnet syre måste spåras. Olika kombinationer av väte och syre kallas för hydroxyler, och de har en våglängd ner till lägst 17,4 cm. Frekvensområdet i radioavlyssningarna utökades med 300 MHz till 1720 MHz. Kanalerna däremellan har man mätt med en bredd på endast 0,5 Hz, vilket gör datorerna helt nödvändiga i analysarbetet. Detta lilla frekvensområde innehåller sålunda över en halv miljard kanaler.

 

Det bästa resultatet som hittills kommit är den s.k. "Wow!"-signalen från 1977, då en 72 sekunder lång radiosignal fångades av "Big Ear"-teleskopet vid Ohio State University, U.S.A. Men signalen återkom aldrig, det var en slump. Under 90-talet började man snegla på lasersignaler. Med dem kan en mycket större mängd information överföras, många GBit per sekund. Radiosignaler tillåter endast några MBit per sekund. Om en civilisation vill få kontakt, är det därför sannolikt att laser används istället för radio. En annan tanke har varit att endast en intelligent varelse kan åstadkomma laserljus, och medvetet riktar det mot oss. Detta resonemang har redan delvis ställts på ända. 2008 fick vi den första lasersignalen från en stjärna, som uppkommit på naturlig väg. Så naturen kan klara detta själv. Däremot blir det intressant om vi får upprepade lasersignaler, och dessa signaler även innehåller systematiska tolkningsbara sekvenser. Då måste vi ha stött på en annan intelligens.

 

De flesta forskare är idag eniga om att jordens liv sannolikt inte är det enda i universum, med tanke på hur stort universum är och hur obegripligt många galaxer, stjärnor och planeter det finns. Däremot är det många speciella faktorer, som måste sammanfalla för att liv ska kunna uppstå. Detta begränsar möjligheterna i stor omfattning. Några saker vi idag vet är grundläggande för liv:

  • Närheten till en stjärna för ljus- och värmeenergi, alernativt termisk energi från planetens eget inre.

  • Planeten måste ha en fast yta, alltså stor förekomst av kisel och metaller, så flercelliga organismer kan utvecklas på en fast yta eller i flytande vatten ovanför en fast yta.

  • Vatten behöver finnas (väte + syre), liksom kol, det enklaste fasta grundämnet med stor förmåga att bilda organiska föreningar med andra ämnen. Det är därför vi och allt annat liv på jorden är kolbaserat.

  • En temperatur där biokemiska processer kan ske.

  • Planeten måste ha en viss storlek och mycket järn i centrum, så den kan spänna upp ett tillräckligt starkt magnetfält omkring sig som skydd mot sol-/stjärnvind.

  • Planeten måste ha en skyddande atmosfär, som filtrerar bort joniserande strålning (gamma, röntgen, UV).

  • Stjärnan planeten snurrar runt måste ligga långt från galaxcentrum, bort från den starka joniserande strålning som alltid finns där.

  • Omgivningen i rymden runt planeten måste vara stabil över några miljarder år, så utvecklingen inte avbryts.

Mitt i detta ska en eller några varelser ha utvecklat intelligens, och sedan existerat tillräckligt länge för att ha förvärvat kunskap nog att bygga signalteknologi. Sannolikheten att vi ska hitta en annan civilisation med ungefär samma utvecklingsnivå som vår egen är sammantaget mycket liten. Det har tagit runt 4 miljarder år att skapa allt liv som finns på jorden idag, vi människor har gått omkring här på ytan i 200 000 år, och signalteknologi har vi bara haft sedan 1890. Då är det kanske mer troligt att vi hittar spår efter utdöda civilisationer, eller planeter med liv som ännu ej utvecklat signalteknologi.

 

Signalerna bedöms efter den kallade rio-skalan, 0-10. 0 betyder ingen observation/fel och 10 betyder att vi har slutgiltiga bevis. En rymdfarkost som landar på jorden är en 10:a. Ingen händelse har hittills gått över 0. Som sagt, denna signalspaning är hittills helt resultatlös, så man får verkligen ha respekt för dessa forskares tålamod.

 

UPP

100429

 

Torsdag 20 maj är det medlemsmöte klockan 18.30 i Västerås stadsbiblioteks hörsal. Gästföreläsare är Bengt Edvardsson från Institutionen för astronomi och rymdfysik i Uppsala. Vi måste också för ovanlighetens skull ta 20 kr i entré, då lokalen denna kväll kostar oss hyra. Ämnet för kvällen är:

 

DET KOSMISKA KRETSLOPPET, om stjärnornas liv och atomernas historia.

 

Välkomna!

UPP

100423

HH 901/902 CarinaHubbleteleskopet, Hubble Space Telescope HST, symbolen för vår förening VARF, fyller 20 år den 24 april 2010.

 

Inget annat instrument har visat oss och lärt oss så mycket av och om rymden. Det har gett oss över 500 000 bilder, många av dem vackra som konstverk. Hubble sköts upp med rymdfärjan Discovery 24 april 1990, och placerades i en bana på mer än 600 km höjd. Kostnaden var då 1,5 miljarder dollar, det dyraste astronomiska instrumentet vi dittills byggt, så kunskap är inte billigt. NASA och ESA samarbetade i projektet. Teleskopet är en s.k. reflektor, vilket betyder att det är byggt med en spegel, 2 400 mm bred. Det väger över 11 ton, är 13,2 m långt och har en brännvidd på hela 57,5 m. Hubble ser våglängder mellan 115 nm och 2 500 nm, alltså från ultraviolett till infrarött, och däribland det synliga ljuset mellan 400 nm och 700 nm. Teleskopet sänder 120 GB data varje vecka, d.v.s. lika mycket som en 1 000 m hög stapel böcker. Kör ett varv runt jorden på 97 min i 28 000 km/h. Under åren har Hubbleteleskopet också utrustats med en del andra spännande kompletterande instrument. Men det har inte bara varit

 

NGC 6611 Örnnebulosanglamoröst och trevligt. När de första bilderna kom, var de ganska suddiga. Det visade sig att man hade slipat spegeln fel, den är inte tillräckligt konkav och felet är endast 4 mikrometer (sfärisk aberration för specialintresserade). Teleskopet är enkelt förklarat "närsynt". Förstås lite pinsamt att vara astronom vid detta tillfälle, men problemet löstes och Hubble fick ett specialtillverkat "glasöga", COSTAR, som monterades 1993.

 

V838 Monocerotis 2002Hubbleteleskopet har spelat ut sin vetenskapliga roll.

 

Ska vi lära mer om universum behövs mycket större in-strument. Det var på gränsen att teleskopet redan skulle skrotas, men fick efter önskemål och påtryckningar sin sista uppgradering och service 2009. Det väntas nu fungera minst till 2014, då det ersätts av det nästan tre gånger större James Webb Space Telescope (JWST). Långt gångna planer finns även på ett sju gånger större teleskop kallat Advanced Technology Large-Aperture Space Telescope (ATLAST). Hubble kommer att sluta sina dagar som fyrverkeri. Runt 2020 faller satelliten ner mot jorden och det mesta brinner upp i friktionen mot vår atmosfär. Man kommer att manövrera satelliten och göra en s.k. kontrollerad inflygning, och på sätt styra var på jorden de resterande delarna till sist slår ner. För intresserade har teleskopet sin egen webbplats, Hubblesite.org. Mer information finns också på NASAs Hubblesida, och bilder finns bl.a. på ESAs Hubblesida.

 

UPP

100418

Nu ska vi vara lite pessismistiska en stund. Det har talats om och spekulerats mycket i när jorden kommer att träffas av en asteroid eller en komet. Idén  har funnits på allvar i det moderna tänkandet sedan den franske författaren Jules Verne 1898 skrev en berättelse i ämnet (Guldmeteoren). Den stora smällen över Tunguska i ryska Sibirien den 30 juni 1908 sätte ännu mer fart på tänkandet. Objektet den gången fällde 60 miljoner träd på drygt 2 000 km² mark. Ingen krater har hittats, vilket tyder på att det var en komet som slutade i en luftbrisad, typiskt för kometer. Det finns en sjö Cheko i området med en kraterformation, men den är så liten att den anses inte vara kopplad till nedslaget. Om det var flera asteroidobjekt som kom samtidigt, kan sjön Cheko mycket väl vara en rest av små asteroiddelar.

 

Den 19 juni 2004 upptäcktes ett objekt som har fått namnet 99942 Apophis, en 269 meter bred stenasteroid. Med en omloppstid på ca 324 dagar är den ett så kallat NEO, Near Earth Object, jordnära objekt, och har en hastighet på knappt 31 000 km/h. Just nu har NASA öga på runt 1000 potentiellt farliga objekt, större än en kilometer i diameter, och som rör sig mot jorden.

 

Det speciella med asteroiden Apophis är att den har stora chanser att träffa jorden. Vi gör kontinuerliga beräkningar på dess bana, och just nu ser det inte helt bra ut. Fredagen den 13 april 2029 kommer den att passera jorden på endast 38 000 km avstånd. Avståndet jorden-månen är 385 000 km i genomsnitt, så den kommer att passera nära. I april 2036 är det däremot chans för en träff, mycket på grund av att jorden svagt ändrar Apophis bana med sin gravitation vid passagen 2029. 2029 är det planerat att vi ska märka asteroiden med sändare, för att noga följa dess framtida bana. Var på jorden nedslaget kan inträffa 2036 går givetvis ännu inte att spekulera i. När dessa objekt träffar jorden blir kratern maximalt ca 300 gånger större än objektet som slagit ner. Även flera mil utanför kraterkanten blir förstörelsen total. Apophis ger ett hål på ca 8 mil tvärs över, så om nedslaget kommer i Stockholm, ryker även Västerås. Denna smäll skulle motsvara 65 000 Hiroshimabomber.

 

För 65 miljoner år sedan träffades jorden samtidigt av två riktigt stora objekt (en stor som delade sig), en ca 10 km i storlek, den andra runt 40 km. Detta bidrog starkt till att kamrater dinosaurier så småningom dog ut, endast de riktigt små dinosauriearterna överlevde. På jorden finns dessa två kratrar ännu kvar, den ena vid Yucatánhalvön i Mexico (180 km stor) och den andra i Indiska oceanen sydväst om Indien (400x600 km stor). Båda ha daterats till "K-T Boundary", alltså gränsen mellan krita och tertiär-tid.

 

Vi har inte särskilt bra koll på himlen när det gäller asteroider. Många objekt passerar jorden mycket nära utan att vi upptäcker dem. Asteroid 2009 DD45 är ett exempel som vi upptäckte endast två dagar för dess passage. Ett annat exempel, asteroid 2002 EM7, upptäckte vi först efter att den passerat jorden. Då var det så dags. Att det är farligt med asteroid- och kometnedslag är självklart. Däremot har vi svårt att förutse när det händer, och därför kan vi heller inte korrekt beskriva hur stora riskerna är. De stora smällarna inträffar  statistiskt 1 gång på 100 miljoner år. Ju mindre objekt, ju större sannolikhet för träff. Objekt i storleken 50 m rasar ner 1 gång på 50 000 år, så Apophis med sina 269 meter håller tidtabellen. Det är statistiskt sett dags för en häftigare kollision.

 

Vad kan man då göra åt saken? Ja, åka upp och spränga med atombomb är mycket dumt. Då träffas vi av en "hagelsvärm" istället för en "kula", och det kan vara farligare. Det vettiga resonemanget går ut på att knuffa på objektet, så det ändrar sin bana och då flyger förbi istället. Görs detta tillräckligt tidigt, behöver man inte ändra banan särskilt mycket. Då blir förändringen mycket stor vid tillfället för jordpassagen, och vi klarar oss fint.

UPP

100408

Hej systrar och bröder!

 

Vi har nu skaffat ett nytt forum till www.varf.se, som heter "phpBB3". Vårt äldre forum, "Toast Forums", är nu så kraftigt infekterat av spam och andra otrevligheter att det måste gå i graven.

 

Vårt nya forum är också det en gratisprodukt. Det har ett mycket bättre skydd, är mer driftsäkert med en av marknadens mest snabba och stabila databaser MySQL i botten, och har funktioner "Toast Forums" saknar.

 

Detta nya blev igår kväll helt färdigt, och är nu 100 % fullt fungerande och klart att använda. För nyfikna hittar ni det på http://www.varf.se/Forum_phpBB3/index.php.

 

När ni registrerar er som medlemmar, välj alltid ert för- och efternamn som inloggningsnamn. Mellanslag och Åå Ää Öö är inget problem. Lösenord accepterar vilka tecken som helst.

 

Det är lika enkelt att använda som det gamla, men jag står givetvis till förfogande med råd och all hjälp ni vill ha, per.sanderford@hotmail.com.

 

Migrering (överflyttning) av information från det gamla till det nya kommer inte att göras. Det elände som finns där, ska vi inte smitta ner det nya med. Vårt äldre forum kommer att finnas kvar på sin nuvarande plats till söndag 18 april 2010, för att ni som vill ska hinna kopiera äldre information och sedan lägga in den på nytt i vårt nya forum. Det går förstås att länka till bilder och andra dokument i Filarkivet för den som önskar göra det. Denna dag kommer jag att radera "Toast Forums" och koppla www.varf.se direkt till det nya forat.

 

"Toast Forums" har varit ett gott alternativ i några år, och vi tackar för det. Men tiden har sprungit iväg och vi behöver nu fuktioner och säkerhet, som detta system saknar.

 

UPP

100330

Tisdagen den 30 mars 2010 är en stor dag inom fysiken!

 

Klockan 13.06 startade den stora hadron-acceleratorn LHC i CERN med full gas. Man har redan samlat in preliminära data efter de första protonkollisionerna, med energi motsvarande 7 TeV (Tera-elektronvolt), ett rekord. 2013 ska det ökas ännu mer, upp till 14 TeV.

 

Vad LHC kommer att hjälpa forskarna med redovisades i en tidigare artikel den 19 november 2009 (se nyhetsarkivet 2009), bl.a. en större kunskap om Big Bang och den mörka materien som ca 25 % av universum består av. Och att hitta Higgs boson förstås. Denna partikel är avgörande för vår kunskap inom partikelfysiken.

 

Oro för att svarta hål ska skapas i de kraftiga kollisionerna i maskinen finns, men fysikerna har flera gånger försäkrat att detta ej är farligt. Det bildas mikroskopiska svarta hål, men de självdör mycket snabbt, de förångas, sannolikt i s.k. Hawking-strålning.

 

UPP

100319

På söndag 21 mars är planeten Saturnus i opposition. Opposition betyder att vi och Saturnus ligger i rak linje med solen, med solen "bakom" oss och Saturnus "framför" oss. Detta gör att vi ser planeten som bäst med jordbaserade teleskop. Avståndet till denna sällsamma planet är i opposition ca 1 251 miljoner kilometer. Det tar då Saturnusljuset 1 timme och 10 minuter att nå fram till oss på jorden.

 

Vi hittar den nu i stjärnbilden Jungfrun (Virgo). Planeten kommer upp över horisonten vid 19.00-tiden i öster, och står som högst på himlen ca 24.00 i söder. Idag ser väderprognosen för söndag inte helt bra ut, men vi vet att vädret kan skifta mycket snabbt och prognoserna är osäkra. Vi hoppas på bra väder för fina observationer under kvällen och natten.

 

Ringarna syns för tillfället inte så väl som på bilderna. De ändrar sin vinkel i cykler på grund av planetens axellutning på 26,7 °. Saturnus vänder omväxlande sin nordpol eller sydpol mot solen (som jorden gör = sommar/vinter), och från jorden ses detta som att ringarna i cykel öppnar sig/sluter sig. I höstas låg ringen vinkelrätt sett mot oss, och var nästan osynlig, alltså "sluten". Från kant till kant är de ca 350 000 km (bortsett den nyupptäckta phoebe-ringen) och består mest av vattenis och en del kometfragment. Vi trodde länge att ringarna mest bestod av sten, men Cassinisonden har lärt oss annat. Partiklarna i ringen är i storlek från dammkorn upp till flera hundra meter, kanske upp mot en kilometer. Ringarna är i genomsnitt endast ca 50 meter tjocka, varierar mellan 10 meter och upp till 1 000 meter.

 

Saturnus är en gasplanet, utan fast yta och ca 120 000 km bred (jorden är 12 756 km). Man kan alltså inte landa på planeten. Den består mest av väte, ca 400 km ner i atmosfären har gasen pressats samman till flytande form. Ännu längre ner blir den flytande gasen varm och glöder. Kärnan är fast, lika stor som vår planet jorden, och består av sten, järn och nickel. Mycket varm kärna, över 11 500 °C.

 

Saturnus har den lägsta densiteten av alla planeterna i vårt solsystem, ca 0,7 g/cm³, alltså lägre än vatten med 1,0 g/cm³. Om det fanns ett tillräckligt stort hav, och vi lade Saturnus i det, skulle alltså planeten flyta. Jordens densitet är som jämförelse 5,5 g/cm³.

 

Saturnus har 60 kända månar, men bara sju stycken av dem är runda klot. Resten är asterioder, potatis-formade saker i olika storlekar som planeten har fångat in med sin gravitation.

 

UPP

100220

Årsmöte VARF

 

Mötet hålls söndagen 14 mars 2010 med start klockan 17.00 i en samfällighetslokal på Plåtverksgatan 99, Bäckby, Västerås. Parkering finns på östra sidan av ICA vid Bäckby centrum.

 

Sedvanliga mötesförhandlingar. Efter mötet bjuder vi på kaffe, och klockan 18.30 föredrag av Hans Thorgren. Ämne:

 

SOLEN OCH JORDEN,
DERAS SAMVERKAN.

 

 

DOKUMENT INFÖR ÅRSMÖTET!

 

Vi har nu fått in svar på vår enkät, totalt har 29 medlemmar av 60 svarat. Det är nästan hälften, och det är vi mycket glada för! Vi redovisar svaren redan nu. Tendenserna är tydliga, vi har fått en förvånande samstämmig bild av medlemmarnas åsikter. På Ja- och Nej-frågorna sidan 2 är vissa siffror märkta med blå färg. Detta är medlemmar som är intresserade av att göra saker i föreningen, och vi vill få kontakt med dem. Enkätsvaren var anonyma, så vi vet inte vilka dessa hugade medlemmar är.

 

Nedladdning enkätsvar i pdf-format

 

 

Vi har också arbetat fram ett förslag på nya stadgar för VARF, och detta förslag måste delges medlemmarna före årsmötet. Den stora skillnaden mellan de äldre och nya stadgarna är:  

  • att styrelsens medlemmar väljes på två (2) år istället för ett (1) år, halva styrelsen väljes jämna år, andra halvan väljes udda år
  • att ordförande och kassör ej får väljas/bytas ut samtidigt
  • att organisationen görs mycket tydlig, huvudansvariga för en lång rad arbetsuppgifter/verksamheter skall utses
  • att styrelsen skall ha fler styrelsemöten än stipulerat i de äldre stadgarna

 

Nedladdning förslag nya stadgar i pdf-format

 

Varmt välkomna till årsmötet!

 

UPP

100105

Det nya teleskopet Kepler har börjat ge resultat. Det sköts upp i mars 2009, med uppdraget att hitta jordlika planeter runt andra stjärnor. Teleskopet övervakar kontinuerligt ca 150 000 stjärnor.

 

Det är nu bekräftat att Kepler funnit sina första fem planeter. Fyra av dem är gasplaneter som Jupiter, och även något större. De är också mycket varma, mellan 1 200 °C och 1 600 °C. Den femte är mindre, och i storlek med Uranus och Neptunus.

 

Man har även funnit två lite mystiska lysande objekt. Antingen är det två nyfödda planeter som mest 200 miljoner år gamla, eller så kan det vara två så kallade vita dvärgar. Vita dvärgar är rester av huvudseriestjärnor, som ursprungligen varit i solens storlek (d.v.s. under Chandrasekhar-gränsen).

 

Det mest värdefulla med dessa nya resultat är dock, att de visar att teleskopet fungerar som väntat. Nu behövs bara tid. Den yttersta förväntan är förstås att hitta planeter med möjlighet till liv, och om sådana finns i denna region av vår Vintergata, kommer Kepler att hitta dem.

UPP

 

 

Uppdaterad: 06 apr 2016 E-post till VARF se sidan KONTAKTA OSS Original space images courtesy NASA and JPL
VARF © 2007-2014